Vår historia

1995 fick Tommy ett erbjudande av en kompis att byta sitt hus i centrala Skinnskatteberg mot gården i Lerkulan. För Tommy var det inget att tveka på – han hade alltid drömt om en plats där han kunde skapa något eget, något större. Han gick till banken, lade fram sin idé och sa att han ville byta hus. Banktjänstemannen skakade på huvudet och sa: "Nej, så går det inte till." Men Tommy log och svarade: "Jo, idag gör det det."

Och så blev det. Några månader senare gick flyttlasset, med sig hade han sin fru Ewa och deras två döttrar.

Huset som mötte dem var en klassisk röd "domänkåk", byggd i slutet på 40-talet. 

Marken runtom var vildvuxen och i ladugården var det kospiltor. Men Tommy hade en vision och steg för steg började han förverkliga sin dröm: han grävde sjöar, byggde om ladugården och skapade den gård han alltid längtat efter.

​

Nu - nästan 30 år sedan flytten har gården vuxit och förändrats, där korna en gång stod finns idag ett stall, i andra delen av ladugården har en verkstad tagit plats, och mitt i allt står saloonen – hjärtat av gården, där skratt och musik ofta fyller kvällarna.

​

I utkanten av marken rann Korphyttebäcken och där anlade Tommy ett litet guldcamp – en plats där han vaskade guld och under en tid även tog emot kunder som ville prova på själva. Det blev en uppskattad upplevelse för både barn och vuxna.

Idag rinner Korphyttebäcken genom de två sjöar Tommy grävt – en för bad och avkoppling, och en för vattenskoter och fiske. Sjöarna har blivit en naturlig del av det nya landskapet som vuxit fram.

​

1999 föddes en ny tradition ur Tommys längtan efter gemenskap: Skinnsbergskampen/Femkampen – en tävling för att samla hemvändande Skinnsbergare för att träffas, ha kul och skapa något att längta tillbaka till. Vänner och familjer bildade femmannalag och tävlade i fem olika grenar under en heldag fylld av skratt, tävlingsanda och kära återseenden.

Förmiddagen bjöd på fart och precision med grenar som vattenskoterkörning, lerduveskytte, pilbågsskytte och fyrhjulingskörning (senare ersatt av jeep) på en terrängbana.

​

Men det som verkligen satte prägel på dagen var finalgrenen: stockdraget. Tommy hade ordnat en bana i och runt sjöarna han själv grävt, och utmaningen gick ut på att springa banan – med en timmerstock släpandes efter sig.

Efter dagens tävling samlades alla på kvällen i saloonen för prisutdelning och fest. Skinnsbergskampen blev snabbt en kär tradition, och hölls varje år den sista helgen i juli i över två decennier, tills pandemin satte ett då tillfälligt - men bestående stopp 2020.

​

​

Mycket har förändrats sedan 1995 – men Tommys driv att skapa, förverkliga idéer och bjuda in andra att ta del av det, består. Idag är det ställplatsen och saloonen som står i centrum.

Tommy har lagt Skinnsbergskampen och äventyrsdelen av företaget lite bakom sig, men han fortsätter att skapa möten - genom ställplatsen men även genom jamsessioner och musikkvällar i saloonen där musik blandas med gamla historier, skratt och bra stämmning.

​

Lerkulan blev inte bara en gård. Det blev ett livsverk. Och det började med ett enkelt men avgörande: "Jo, idag gör det det."

​